OE Quasi taklampa: Olafur Eliassons geometri i ljus

De flesta taklampor döljer ljuskällan inuti en skärm. OE Quasi Pendant Light gör något mer udda: den bygger en öppen bur av geometri kring en vit kärna och låter dig se rakt igenom den. Här förklarar vi hur Olafur Eliassons design från 2019 för Louis Poulsen faktiskt fungerar, och vilket rum en lampa som är 755 mm bred och väger 46,7 kg behöver.

En konstnärs lampa, inte en ljusdesigners

Olafur Eliasson är i första hand känd som konstnär. Hans verk handlar ofta om ljus, perception och hur betraktarens position förändrar det man ser, och han har länge intresserat sig för geometri som ett verktyg för just det: polyedrar, speglade former, mönster som aldrig riktigt upprepar sig. Namnet Quasi antyder den riktningen: ordnade strukturer som ser regelbundna ut från en vinkel och rastlösa från nästa.

Louis Poulsen har för vana att arbeta med människor som ser ljus som ett material snarare än en handelsvara. Poul Henningsen ägnade årtionden åt att förfina skärmar så att glödlampan aldrig syntes, och resultatet blev de skiktade bladen på PH Artichoke Pendant Lamp. Eliassons samarbete med företaget, lanserat 2019, kommer ur samma instinkt men landar i ett helt annat svar. I stället för att gömma ljuskällan bakom lager fördelar OE Quasi många små ljuskällor runt en ram och riktar dem alla inåt.

Två kroppar, den ena inuti den andra

Konstruktionen är lättast att förstå som två platonska kroppar placerade i varandra. Den yttre ramen är en styv ikosaeder: tjugo triangulära ytor som möts i tolv hörn, tillverkad av klarlackerad, betad aluminium. Inuti den svävar en dodekaeder i polykarbonat, uppbyggd av tolv femhörniga ytor. Geometriskt är de två formerna varandras dualer, vilket betyder att hörnen i den ena linjerar med ytorna i den andra. Det sambandet är skälet till att den inre formen tycks sväva mitt i den yttre i stället för att sitta klumpigt inuti.

Aluminiumet är det synliga skelettet. Den betade, klarlackerade ytan behåller metallens egen grå lyster i stället för att täcka den med färg, så att kanterna framträder som fina silverlinjer mot taket. Dodekaedern bär en matt vit reflektor i mitten av hela konstruktionen. Underifrån eller från sidan ser du trianglar som överlappar femhörningar, och mönstret förändras för varje steg du tar runt lampan.

Det är det viktigaste att förstå innan man väljer den. OE Quasi har ingen framsida. Gå förbi den i en trappa eller runt ett matbord så förskjuts kompositionen hela tiden, vilket är precis den effekt Eliasson var ute efter.

Hur ljuset skapas

Tolv lysdioder sitter i ramens inre hörn, en i varje hörn av ikosaedern. I stället för att lysa ut i rummet matar de ljusledare som löper längs ramens kanter, och ljuset riktas mot den matta vita reflektorn i mitten. Reflektorn sänder sedan ut det igen åt alla håll.

Resultatet är ett ljus som når rummet sfäriskt och mjukt, utan någon skarp punkt att kisa mot. Eftersom ingen lysdiod pekar mot betraktaren är OE Quasi behaglig att se på även i ögonhöjd, vilket är ovanligt för en armatur med den här effekten. Det betyder också att lampen lyser som ett helt objekt: ramen fångar ljus längs kanterna, reflektorn framträder som en ljus kärna och rummet får ett jämnt ljus i stället för en ljuskägla.

Ljuskällan är en integrerad LED på 118 W, i 2700 K eller 3000 K. Varmare 2700 K passar i hemmet och till middagen; 3000 K är något klarare och fungerar bra i gallerier, lobbyer och rum med mycket dagsljus. Dimring sker via Dali eller trådlöst via Bluetooth, valt när lampan konfigureras. LED-drivdonet är inbyggt i takkåpan i stället för i lampkroppen, vilket håller geometrin ren, och armaturen är klassad IP20 för inomhusbruk. Den hänger i en 4 m vit textilsladd med vajer, och takkåpan ingår.

Byggd för att tas isär

Eliassons studio har i många år gjort miljötänkande till en del av sin praktik, och OE Quasi för in det i själva objektet. Ramen är tillverkad av 90% återvunnen aluminium. Lika viktigt är att lampan är konstruerad för demontering, så att enskilda delar kan repareras, bytas ut eller återvinnas när de är uttjänta i stället för att hela armaturen kasseras.

För en lampa i den här storleken spelar det också roll rent praktiskt. En taklampa som väger 46,7 kg och hänger mitt i ett rum är en installation på lång sikt. Att veta att den kan underhållas del för del är ett gott skäl att se den som en permanent del av arkitekturen.

Storlek, vikt och var den hör hemma

Siffrorna sätter ramarna. OE Quasi mäter 755 mm i bredd, 896 mm i höjd och 755 mm i längd och väger 46,7 kg. Det är en stor armatur med alla mått mätt, och vikten är det första man måste planera för. Ett takuttag som utan problem bär en vanlig taklampa klarar inte nödvändigtvis den här, så infästningen bör kontrolleras av en elektriker eller konstruktör innan lampan monteras.

Visuellt behöver den luft. Eftersom designen är tänkt att ses från många vinklar fungerar den bäst där man kan röra sig runt den och se den från olika höjder:

• Över ett generöst matbord. Ett långt eller stort runt bord ger lampan en fri zon under sig, och det bländfria ljuset gör att gästerna kan titta upp utan obehag.
• I ett trapphus. På väg uppför trappan ser man lampan underifrån, från sidan och till sist ovanifrån, vilket passar den skiftande geometrin väl.
• I ett rum med dubbel takhöjd eller en entréhall. Här får höjden på 896 mm utrymme att andas, och lampan framträder som en skulptur både från golvet och från läktaren.
• I hotell, restauranger och offentliga miljöer. Lobbyer, restauranger och receptioner med högt i tak ger storleken rätt sammanhang.

I ett rum med vanlig takhöjd och ett litet bord känns OE Quasi trång. Är ditt rum mer blygsamt men du vill ha en geometrisk taklampa är Patera Pendant av Øivind Slaatto en användbar jämförelse. Även den bygger en sfär av upprepade celler, här rombformade celler längs en Fibonaccispiral, och finns i fyra storlekar från Ø 300 till Ø 900 mm, där den minsta väger 4,3 kg. Vår artikel om hur Pateras Fibonacciskärm fungerar förklarar den designen i detalj.

Att leva med OE Quasi

I vardagen beter sig lampan mindre som en belysningsarmatur och mer som ett fast konstverk som råkar lysa upp rummet. Släckt är den en silverteckning i luften, och den betade aluminiumen fångar dagsljuset från fönstren. Tänd och nerdimrad glöder den vita kärnan och kanterna blir tunna ljuslinjer. På full effekt lyser den upp ett stort bord eller en hall jämnt, utan skuggor som skärs av en skärmkant.

Välj 2700 K om lampan främst ska användas på kvällen i ett hem, och 3000 K om den delar rummet med mycket dagsljus eller kallare arkitektonisk belysning. Välj Dali-dimring om byggnaden redan har ett ljusstyrningssystem, och trådlös Bluetooth om du vill styra den utan extra kabeldragning.

Bredvid PH Artichoke blir jämförelsen lärorik. Båda är stora taklampor från Louis Poulsen som behöver utrymme, och båda vägrar visa dig en naken ljuskälla. Henningsen gör det med 72 skiktade blad; Eliasson med två kroppar i varandra och ljus som färdas längs kanter. Om du väger flera markanta armaturer mot varandra för ett stort rum kan du bläddra i hela utbudet av Taklampor och se OE Quasi bredvid de andra skulpturala designerna.